*

Tänkte släppa lös lite känslor och tankar nu,
Kändes som de var nödvändigt.

Till att börja med , så är allting en virvelvind i mitt huvud just nu.
Tankar flyger, och omvandlas till trassel, dom krockar och mosas.
Tankar om hur allting skulle vara, hur allting borde vara,
Jagvet att jag kanske borde vara lycklig och glad, för de finns så mycket som verkligen
lyser upp mina dagar. Men de är inte alltid så lätt att visa de som verkligen gör en lycklig.
Jag har så mycket att tänka på, Skolan, sjukdomen, bry sig om sina vänner, visa att man lyssnar.
De är inte så lätt att verkligen vara närvarande hela tiden, när jag jämt måste vara så trött.
Och sova, de är något de inte finns tid till. För mycket, alldeles för mycket att tänka på.
Och pappa, vars är du?
Du är så nära, bara nån ynka kilometer, men de känns som du är på andra sidan jorden.
Jag vet att du kämpar, och att du iallafall försöker för min skull. Men de är inte alltid så lätt,
inte för någon av oss två. Jag saknar min pappa, och jag tänker på dig hela tiden.
En pappas flicka, de är vad jag är.
Men, för mig finns knappt en pappa. Bara någon som skickar ett sms då och då,
Du ringer mig aldrig. Jag vet pappa, Jag vet att du innerst inne skulle vilja ha tillbaka den realtion vi en gång hade.
De vill jag med. Pappas flicka.
Det är inte lätt att förlåta dig, Men jag har verkligen försökt, och jag hoppas du vet det.

Le, de är vad jag försöker, men som inte alltid håller.
Låtsas, de är jag bra på. Och nej, ni som läser det jag skriver, jag tycker inte synd om mig själv.
För jag har valt att göra det. Istället för att gå omkring och vara ledsen och visa världen att jag inte mår så bra.
Och ja, Jag går på BUP som är barn och ungdoms mottagning. Men de hjälper inte, de kan inte
göra så att jag slutar tänka på det sättet jag gör. Jag rensar bara ut lite just nu, så ni ska förstå.
Ni behöver inte tycka synd om mej, inte alls. De begär jag verkligen inte, bara att ni inte ska säga så mycket som
ni egentligen inte vet om mig. Och nej, jag tar inte åt mej speciellt mycket om någon snackar skit,
jag tycker mer synd om personen som gör det, och som inte kan säga det rakt till mig, eller fråga om det
verkligen är sant. För rykten, är till 99% rent skitsnack.
Är de NÅGOT du vill veta om mig, fråga då. Jag kommer svara.
Ni behöver inte vara rädda att jag ska tycka illa om er, iaf ni bryr er så mycket om de.

Och jag har dom två bästa stödpinnarna jag kan få.
Nämligen Emma och Therese.
Som verkligen står där, Dag som natt, och som i alla lägen lyssnar.
De viktigaste för mig och för att jag ska orka, är dom.
Sedan har jag även Sofia , Rebecka , Sandra och Hanna som också lyssnar när de verkligen är något.

Jag är ledsen, varje dag. För att jag inte får ha en pappa vid min sida, och för massa andra saker.
Men jag kämpar även fast min elefant är tung, riktigt tung.

     
Y O U   A R E   T H E   D I A M O N D   I N   M Y   L I F E