*

Fy fan vilken världelös dag.
andra april, jävla jävla skit dag.
Först får jag veta att min moster har dött,
sen händer de andra jävla skit saker.
Jag hatar verkligen verkligen alla och hela världen idag.
Allting är så jävla orättvist....

Nu sitter jag här och deppar sönder.
Känns verkligen som inget bra kan hända i mitt liv, för med allt gott kommer även de värsta.
Jag hatar som tidigare sagt känslor,
vad vill dom en egentligen?
Förr eller senare blir endå dom lyckliga känslorna dåliga och ledsna känslor.
Känns precis som om jag har blivit överkörd av ett 1000tons tåg.
Helt utan någon förvarning, pang. Död
Javet, tale sättet lyder " efter regn kommer solsken" Men jag lovar, direkt efter den kortvariga solen
kommer åska och regn.
Just i det här tillfället vill jag bara lägga mig ner och känna att ingen vet att jag finns.
Jag orkar verkligen inte med det här längre.
Dagen var helt bra, tills jag fick det första samtalet,och sedan det andra.
Hela min värld, den rasar och jag vet inte om jag kommer lyckas bygga upp den ännu en gång.
Jag skulle till malå i helgen, hade verkligen längtat. Nu känns det bara som att de är något jag kan
glömma. De existerar inte längre.
Jag vet, jag låter som ett emo, men allvarligt. I dont give a fuck om vad andra tycker om mig, så länge dom kan stå för det.

-
Sitter här igen, för ringer du så vill jag svara, men minuter blir till timmar, och timmar blir till dagar.
Ringer du mig snart? Fan jag saknar dig så.
Får ett knivhugg i mitt bröst för varje tår du fäller,
rösten säger till mig, förstå att det är slut men jag lyssnar till mitt hjärta så jag sitter här ännu.
Väntar på singnalen så jag kan lyfta min lur, för är det nån som ringer så kan det ju vara du.