Lindzorr, kill the lights

Igår hämtade min storasyster, Jerry och deras lilla skrutt Emil upp mig vid halv elva och vi begav oss till Lycksele. Hela vägen dit satt emil och sa : rushkana! Och skrattade. Det var alltså det han mest längtade efter, lyckolandet.
Sen delade vi godis och diggade musik, (ja han diggar, med huvudet och hela kroppen).
Iallafall så kom vi fram och började med mat innan vi började kika på djuren. Vi kollade på björnar och älgar och alla smådjuren som man fick gå in i hagen till. Sen bestämde vi oss för att äntligen gå till lyckolandet som lilla emil hade längtat efter heeeeeeela dagen.

Vi tog vägen förbi fjällrävarna och en räv låg precis brevid staketet så Emil ville ju kika lite på den. Och helt från ingenstans ser vi hur Emil ( 2år) har stoppat in hela armen till räven och den hugger tag i emils lilla hand och typ gnager och sliter, Emil skriker, Marita får inte in sin hand så hon börjar dra i Emils. Då släpper räven, men innan Marita hinner få ur handen har den än en gång huggigt tag i den och börjat gnaga. Panik, jag fick inte fram ett jävla ljud för jag vart så rädd. Emil får ut handen och det sprutar typ blod.... Maritas vita linne är inte vitt sen.
Vi åker in på akuten och lilla stackars mosterhjärtat måste sy. Men han var så duktig! Det gick faktiskt ganska bra, han hade nog väldigt tur.

Men i övrigt var dagen riktigt rolig!

Familjen wennström

Jag och Emil

Rävjäveln som bet han